Vår medlem Lasse, som inte tycker om att gå i plastsneakers, får leta på loppis, tradera och veteranmarknader.
Riktiga skor som militären hade förr kostar flera tusen kronor och finns bara i de exklusiva butikerna på dyra gatan runt Stureplan. Här handlar det alltså inte alls om marschskor, kängor eller stövlar.
Här handlar det om parad och att ha sköna, torra fötter. I lumpen fick vi ut permissionssko m/60 att ha till uniform m/60. Uniformen hade vi aldrig, men skorna hade man alltid utanför tjänsten.
Det är otroligt svårt att hitta info om dylika skor. Ingen verkar ha intresserat sej för snygga sköna militära skor.
De brittiska hör inte hit, men togs med ändå som ett bra utländskt exempel.
Här kommer några ur garderoben. Bild 1
Sko för infanteriet 1940. Lasses senaste fynd, helt oanvända och mycket sköna. Randsydda med lädersula. Bild 2 och 3
Permissionssko m/57. Randsydda med lädersula. Bild 4
Permissionssko m/60. Det var så här det började. Det var dessa vi fick i lumpen. Otroligt sköna, stadiga och slitstarka. Randsydda med halkfri gummisula Tretorn. Oftast satt det tåjärn längst fram.
Det är dessa jag alltid köper när jag hittar. Eftersom dessa är de bästa har jag slitit ut ett antal genom åren Bild 5
Permissionssko m/86. Dessa är lättast att hitta idag. De är mycket mer lågbudget än övriga eftersom de inte är randsydda utan har limmad sula. Fördelen är att de är ganska torra i småregn.
Dessutom är sulan otroligt bra vid halt väglag. Precis som MC-däck slits tyvärr sulan mer ju bättre väggrepp som finns. Bild 6
Brittiska paradskor för Drottningens livgarde. Sensationell dämpning nedåt vilket gör att man klarar av att stå i timmar. Bild 7
Bra skor är viktigt!
M/59 uniformer
Den sällan skådade kvinnliga M/59-uniformen togs fram som en försöksuniform 1970 och skulle användas under fältmässiga förhållanden. Fanns med både sidoknäppt kvinnlig byxa och kjol
C:S.A. kläder
I mitten av december besökte jag Micke Svartkrut i kvällsmörkret.
Där fanns också en kund som hade tagit med sig lite sydstatsprylar som han ville visa för Micke.
Sakerna hade tillhört J. Copperfield, född i Virginia 1843. Copperfield stupade på slagfältet under inbördeskriget i USA 1863.
1904 tog släkten med sig hans väst, byxor och reveljbalja till Sverige.
Väst och byxor bär spår av blod och i byxorna finns hål efter bajonetten som han blev stucken med. Västen är nerblodad i fodret.
Slagfältet där Copperfield dog låg i Arkansas.
Om man slarvar och uniformen inte sitter som den ska, kan man räkna med att man blir utskälld av sitt befäl
Här skäller en C.S.A. Kapten ut en illa beklädd beväring.
Uniform m/1807 för manskap vid det indelta infanteriet. Gustav IV Adolf önskade en prydlig och enkelt uniformerad armé där alla regementen hade lika uniform. Tidigare hade varje regemente haft olika uniform, med blå grundfärg. Rikets finanser var usla och därför fick många soldater hålla till godo med äldre utslitna uniformer. Vid de sista (?) fältslagen på svensk mark hade många svenska soldater denna uniform. Det var slagen vid Sävar och Ratan år 1809